Språkfakta - Kroppsspråk
Bild: Uppslagen bok Gå tillbaka till Språkfakta

Kroppsspråk eller ickeverbal kommunikation

Tror ni att vi talar med munnen? Nej, vi talar med hela kroppen och ibland säger kroppen mer eller andra saker än orden. Vi sänder ut budskap till andra omkring oss med hjälp av blickar, ansiktsuttryck, gester, sättet att stå eller att röra oss, genom tonen i rösten m m. Man har sagt att det är svårt att ljuga för en blind person därför att en blind litar mer på vår röst än på de ord som vi säger.

Hela kroppen "talar" men ansiktet och händerna är de delar av kroppen som vi bäst kan kontrollera för att kommunicera. Vi gör olika typer av gester. Några (som kallas "emblems") har en bestämd betydelse för en grupp människor eller för en hel kultur. När vi till exempel skakar på huvudet förstår våra kompisar att vi menar "nej". Dessa gester förekommer i stället för orden och kan lätt förstås av grupp- eller kulturmedlemmarna. De flesta "emblems" är inte naturgivna utan vi lär oss vad de betyder i hemmet, i skolan, i vår sociala miljö. Efteråt kan vi tro att de är naturliga, dvs att relationen mellan gesten och betydelsen är nödvändig och tydlig.

Ändå kan vi lätt upptäcka våra fel när vi är utomlands och dessa gester inte blir förstådda eller, ännu värre, blir missförstådda. Skakar vi på huvudet i Grekland eller Turkiet förstår man inte att vi menar "nej" därför att där förväntar man sig att man ska föra huvudet bakåt istället.

Med gesterna kan vi också "måla" det som vi säger (de kallas "illustratörer"), som t ex när vi sätter ihop fingrarna för att visa att något är runt.
Icke verbala signaler används också för att reglera samtal. När vi ska sluta tala och ge ordet till en annan sänker vi tonen, tittar på den vi talar med, förminskar eller avslutar arm- och handrörelser m m. När vi vill ta ordet sänder vi också kroppssignaler: vi ändrar positionen, lutar oss fram, drar benen bakåt, tittar intensivt på talaren, reser kanske handen.
De finns gester som avslöjar våra känslor. Oftast är de omedvetna. Vårt sätt att uttrycka grundläggande känslor (ilska, sorg, glädje, rädsla, äckel) är förvånande likadant i alla kulturer, även om uttrycken kan bli behärskade på olika sätt i olika miljöer; i Japan uppskattas förmågan att inte visa emotioner i offentliga sammanhang. Härifrån kan illusionen ha uppstått att kroppsspråket är universellt och att vi på så sätt kan överstiga alla barriärer som de talade språken reser mellan människorna.

De ickeverbala signalerna kan komplettera, ändra, upprepa, inleda, betona, bestrida det som sägs eller helt ersätta orden. När signalerna kommer i konflikt litar vi mera på det som kroppen "säger" än på orden. Eftersom vi kan kontrollera blickar, ansiktsmusklerna och händerna bättre än andra delar av kroppen och också bättre än själva rösten, måste bedrägerisignaler läsas ur andra områden av kroppen. Några experiment har visat att när man ljuger förekommer ickeverbala signaler såsom högre tonhöjd, pupillutvidgning, fler ändringar i kroppsställningen och ett lägre antal direkta blickar.

Vi är alltid nyfikna på vilken påverkan talarens ickeverbala beteende kan ha på andra. Politikernas beteende har varit särskilt intressant att analysera. I Carter-Fords två TV-sända debatter under presidentkampanjen (i USA 1976) vann Carter den andra debatten utan att ändra sitt politiska program. Det som ändrades var hans beteende tack vare hans medierådgivare. Carter ökade antalet blickar, intog en öppnare kroppsställning (armar och ben), visade mer bestämda gester och bättre röstkontroll.

Vanligtvis försöker vi läsa i andras ansikten, kroppsrörelser, hållning och röstkvalitet för att upptäcka vad de känner och tänker. Vi försöker även avläsa deras typ av personlighet, deras avsikter och ursprung. Då kan vi reglera vårt sätt att agera enligt det som vi tror oss ha upptäckt. Det finns människor som är duktigare på att gissa, till exempel psykologer. Några experiment har också visat att kvinnor har större känslighet än männen för att tolka kroppssignaler, men detta är långt ifrån bevisat.

Det finns en frestelse: att tro att om vi lär oss kroppsspråket ordentligt kan vi läsa en person som en öppen bok. Det är inte sant, relationen mellan kroppssignalerna och innehållet är mycket komplicerad, även om den sällan är slumpartad. Att försöka förstå kroppsspråket är en passionerande uppgift för forskare och alla andra.


Till början av sidan
Gå tillbaka till Språkfakta