Gå tillbaka till Språkfakta
Andra teorier menar att gester kom först och att handgester automatiskt åtföljs av vissa artikulatoriska munrörelser. Om man sedan kopplar på rösten blir det ljud och så småningom namn för olika saker. Det finns många olika terorier och kombinationsteorier.
Frågan är när, under utvecklingens gång, våra förfäder gick över från att använda rena signalläten till att skapa meddelanden genom att sätta samman olika ljud av symbolkaraktär. Vad man tittar på, för att få en ungefärlig uppfattning, är hur utgångsläget var när de anatomiska förutsättningarna förbättrades och från vilken tidpunkt ett väl utvecklat talspråk måste ha varit en nödvändighet. De anser att det rör sig om en gradvis övergång från att avge läten med mening till att bilda meningar av läten.
Det finns två anatomiska faktorer som är avgörande, talapparaten och hjärnan.
Dels måste talapparaten - gommen, struphuvudet och tungan - klara av att återge tillräckligt avancerade och nyanserade ljud och dels måste hjärnan kunna styra det hela.
Det finns mycket som tyder på att ett visst språkbruk utvecklades hos vår direkta föregångare, Homo erectus, som levde för drygt en och en halv till knappt en halv miljon år sedan. De anatomiska förutsättningarna fanns, ett expanderande talcentrum i hjärnan och även i övrigt en ganska bra hjärnkapacitet. Deras skallar var något mer aplika än våra och de var mestadels en aning kortare än vi, men i stort sett skulle vi nog inte reagera om vi idag mötte en människa av denna typ. Kanske skulle det också gå att föra ett samtal, men knappast någon avancerad konversation. Vad som tyder på att de bör ha haft ett visst språkbruk är sådana faktorer som att de tillverkade redskap i ganska stor skala, de använde eld, de jagade under avancerade former. Sådana sysselsättningar kräver planering och planering är beroende av språk. För några hundra tusen år sedan övergick Homo erectus gradvis till att anatomiskt mer och mer likna den moderna människan. Denna övergångsprocess ägde rum vid olika tidpunkter i olika områden.
Man tror att huvuddelen av utvecklingen av ett självständigt fungerande språk skedde under ungefär en halv miljon år under utvecklingen från Homo erectus till Homo sapiens. Här kommer Homo sapiens neanderthalensis, neandertalmänniskan in i bilden, de levde under denna tidsperiod och sedan försvann de "plötsligt". (Om de verkligen försvann plötsligt eller om de blandades med vår egen variant, som de existerade vid sidan av, är föremål för diskussion). Man har genom att bland annat se efter hjärnans storlek, (neandertalmänniskans hjärna var i genomsnitt en aning större än vår), den grottkonst de framställde och på vilket sätt de begravde sina döda kommit fram till att de hade intellektuell kapacitet och social organisation som tyder på en utvecklad språkförmåga. Hur väl utvecklad denna språkförmåga var och om det var så att en sämre utvecklad språkförmåga var det som gjorde att de trängdes undan har bidragit till den debatt som pågår om neandertalmänniskans språkförmåga. De flesta tror att de hade en ganska välutvecklad språkförmåga men en del forskare menar att den huvudsakligen byggde på konsonantljud. Människor av vår typ uppstod för ca 35 000 år sedan. Skriftspråk började användas för ca 5 500 år sedan.
Till början av sidan
Gå tillbaka till Språkfakta