Gå tillbaka till Språkfakta
När barnet är nyfött skriker det mest för att det är hungrigt eller kanske för att det fryser eller är trött. Andra ljud som barnet kan ha för sig är att rapa, hosta eller kanske smacka när det suger på mammans bröst. Det alldeles nyfödda barnet tycker om att lyssna på mamma och pappa och syskonen när de pratar, och rör gärna på armar och ben i takt med talet det hör runtomkring sig. Redan när barnet ligger i magen hör det mammans tal och blir tryggt med det.
Riktigt små barn gurglar, grymtar och jollrar en hel del, och vid ungefär 6 månaders ålder börjar barnet använda ljud som till exempel "ga-ga-ga-ga-ga-ga" och det känns nästan som man kan prata med barnet. Fast riktiga svenska ord börjar barnet inte använda förrän vid ungefär ett års ålder. Ganska vanligt är att barnet lär sig säga "mamma" och "pappa" då. Ibland använder barnet ord som inte låter riktigt som de skall än, till exempel "kacka" för "klocka" eller "ajaj" för "katt". Men man förstår rätt bra vad det är barnet vill säga ändå. Små barn pekar gärna på den sak de vill prata om. Vi kan tänka oss ett barn som pekar på lampan som hänger i taket och säger "dä". Mamman tolkar det då som att barnet menar ungefär "titta! där hänger nånting!" och mamman svarar glatt: "ja titta! där är en lampa!".
Så småningom blir barnets uttal tydligare och när barnet hunnit bli 2 år börjar barnet sätta ihop ord. Barnet kan säga saker som "där boll" och "dockan borta", alltså två ord i taget. Nu lär sig barnet många nya ord i snabb takt, man brukar säga att barnet ordspurtar. Strax innan barnet fyller 3 år lär det sig att sätta ihop ännu fler ord, och kan uttala meningar som "där är bollen" och "min docka är borta". 2-åringar pratar gärna om det som finns i rummet och det de håller på att leka med just nu, men 3-åringar kan också prata om saker som de varit med om tidigare. De kan till exempel berätta om vad de gjorde hos mormor förra veckan: "Vi jagade varandra och sprang på gräsmattan". Just att använda "igår-formen" (imperfekt), det vill säga att säga "jagade" istället för "jagar", och "sprang" istället för "springer", tar ett tag att lära sig. Ibland kan man faktiskt höra små barn säga "springde" istället för "sprang". Det beror på att de vill böja "springa" på samma sätt som de böjer "jaga".
En 3-åring kan alltså ungefär 1 000 ord och är bra på att sätta ihop meningar och göra sig förstådd. Men språket forsätter att utvecklas även efteråt. Inte minst lär vi oss mycket när vi börjar skolan. Det finns forskare som har räknat ut att man under de 9 första åren i skolan lär sig 40 000-50 000 nya ord. Det innebär att du i skolan lär dig ungefär 100 nya ord per vecka! Vissa ord lär du dig kanske på svenskalektionerna, men även i andra ämnen får du lära dig ord som multiplikation, tillväxt, fotosyntes och stämjärn. En annan viktig sak när man börjar skolan är förstås också att man lär sig att läsa och skriva, och så småningom att prata engelska och kanske ytterligare språk som franska och tyska.